God morgon.
Kom hem till Bergslagen i går kväll igen. Har varit borta i ett par veckor, men faktiskt inte haft någon direkt hemlängtan. Kanske för att Västervik också är "hemma" för mig. Men mest för att man behövt familjen och vännerna man har där nere.
13 dagar har gått sedan mamma gick bort och fortfarande har jag inte förstått det. Nu är det första gången jag är "ensam" sedan dess (förutom barnen) och jag undrar om det snart bara släpper så sorgen kan leva ut. Det måste den. Känns som jag fått en bedövningspil och låter smärtan ligga på hyllan ett tag.Kan vara skönt, men jag tror inte det är bra. Känner istället bara en obehaglig oro i magen hela tiden. Den måste bort.
Åker tillbaka neråt i helgen. Nästa vecka den 20:e är mammas begravning och jag har en del bestyr dessförinnan. Som att begravning och all planering inför den inte skulle räcka? Nä, Sverige älskar pappersarbete och formulär. Jag menar verkligen ÄLSKAR!
Solen lyser iaf på mig idag, så jag ska sätta mig på trappen med en kaffe och avnjuta 5 minuter ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar