God morgon.
Sitter vid köksbordet med mitt morgonkaffe. Linnéa körde jag till skolan för en timma sedan, Nino leker som vanligt med bilar och Nellie har fortsatt sin sovmorgon. En morgon att avnjuta, men jag känner mig ändå lite "däven".
Funderar lite på min mamma. För ungefär ett år sedan fick hon diagnosen lungcancer. Det har nu spridit sig till lever, skelett och gud vet vad. Det är en ganska overklig tanke för mig och jag har ganska svårt att ta mig till det. T.o.m efter att jag sett henne utan hår är det svårt att förstå. Hon fyllde precis 45 år, det är väl ingen ålder?
Vi har även ett avstånd på ca 30 mil mellan oss. Jag flyttade ifrån "hemstaden" med familjen strax innan hon fick diagnosen. Detta gör att jag inte riktigt kan finnas till hands så mycket som jag velat. Linnéa har skola och det gör mig rätt bunden till det ställe vi nu bor på. Men vi försöker förstås åka ner så mycket som möjligt i allafall.
Jag saknar henne redan nu och jag undrar hur det kommer att kännas sen? Sen när hon ...

Jag och Mamma
Visst är det tungt att bo så långt ifrån nära och kära... :(
SvaraRaderaJa, visst är det! :(
SvaraRaderaoj..men Cissi...jag tänker på dig/er...
SvaraRaderamin pappa (styvfar sen jag var 8 år) fick diagnosen prostatacancer, den elaka varianten i sep förra året. han genomgår strålning nu så vi får se hur det går...cancer är förjävligt!
kram...
Jag beklagar Tove =(
SvaraRadera