I går morse skrev jag att jag inte kunde släppa fram gråten. Strax efter det kom äntligen tårarna, men när jag väl börjat kunde jag inte sluta. Jag grät nästan oavbruten i 8,5 timma. Jag grät så länge att jag blev irriterad på mig själv för att jag inte kunde sluta. Det gör faktiskt ont i ansiktet efter så mycket bölande.
Idag ska jag hem till mammas sambo och börja planera allt inför begravningen. Ett måste som man tyvärr inte kan skjuta på för länge.
Men först ska jag ha lite "hemmamys" med min goa svärmor.
Vi ses!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar